tisdag 17 november 2015

Hej,

Det här är mitt första blogginlägg någonsin så jag får ta det litet försiktigt.

Sedan jag ställde om till lågkolhydrat i mars 2010, har jag studerat en hel del kring ämnet. Sammanfattningsvis kan jag konstatera att det finns en massa forskning som stöder LCHF-tänkandet och som "etablissemanget" blundar för eller helt enkelt vläljer att negligera. Hit hör bl.a. kunskapen om kroppens fettinlagringsfunktion som ju är helt hormonbaserad liksom fettfrisättningsmekanismerna. Dessa är fysiologiska fakta som aldrig kommer fram i "etablissemangets" argumentation men är essentiella för att förstå hur kroppen fungerar. En annan väsentlig sak är insulinets inverkan, förutom som sockerreglerare, på övriga kroppsfunktioner. I kommande bloggar tänker jag återkomma till dessa fenomen för de har enorm inverkan inte bara på diabetiker utan även för alla som vill ha koll på vikten.

Det finns vissa bloggare som jag följer regelbundet, förstås www.kostdoktorn.se men även engelskspråkiga bloggare som www.tuitnutrition.com/ . Denna bloggare, Amy Berger, skriver på ett mycket förståeligt sätt. Hon har just avslutat ett 8-delat inlägg gällande diabetes och förra vintern skrev hon en mångdelad blogg om cancer. Vad hon skriver "makes sense" oberoende om man är "troende" lågkolhydratare, dvs HIPPOKRAT eller ej. All fakta talar för att man hålls friskare och blir friskare med betydande reducering av kolhydrater och socker. Att dessutom viktkontrollen blir bättre är enormt +. Gällande viktkontroll är det viktigt att notera: med LCHF går FETTMÄNGDEN ned inte muskelmängden. Alla s.k. bantningsdieter minskar muskelmassan i första hand och det är ju definitivt inte avsikten. Därför säger alla "bluffmakare" att det handlar om viktkontroll inte fettkontroll, deras dieter fungerar ju inte på sikt men kan kanske visa på viktreducering på kort sikt (man svälter).

Nog för denna gång

Hippokraten Lasser

1 kommentar:

  1. Lasse, så rysligt du uttrycker dig, att man svälter med de andra dieterna. Men du har rätt, och nu blev jag mycket hungrig.
    Peter

    SvaraRadera