Det här är mitt första blogginlägg någonsin, så det känns
riktigt spännande! Mina inlägg kommer till stor del att röra sig kring psyket
och anden, dvs. kring den delen av oss, som sällan beaktas inom traditionell
medicin. Och det jag skriver i den här bloggen kommer antingen direkt eller indirekt att ske i anslutning till mat och själva ätandet.
Situationen är just nu optimal för att stöda alternativa
terapier och metoder som TILLSAMMANS med skolmedicinen kunde streta mot samma
mål = hälsa. Dvs det som den integrativa
medicinen gör. (Här i Finland talar vi ofta om integrerad medicin). Den
integrativa medicinen kombinerar alltså skolmedicin med alternativa vårdformer.
Det är alltså inte ANTINGEN-ELLER. Det är BÅDE-OCH. Tillsammans. Sida vid sida.
Det borde inte få vara ett motsatsförhållande.
Det är en effektiv metod eftersom den är patient-styrd och
tillåter en mångsidig syn på hälsan som inte enbart gäller den fysiska kroppen.
Numera finns det nämligen överväldigande bevis på att psyket, vårt
själstillstånd, har stor betydelse. Kroppen reflekterar våra tankar, våra
känslor och vår övertygelse mer än någonting annat. Bevisen återfinns inom
epigenetiken.
Före epigenetiken fanns (och finns) genetiken, där vetenskapen
tänkte att vi föds med våra gener med ett givet DNA och that’s it. Om vi har
genen för bröstcancer, ja, då kan vi enligt det gamla synsättet t.o.m.operera
bort våra bröst. Eller om vi har genen
för diabetes, ja, då fortsätter vi att leva som vanligt och sedan då sjukdomen
blir aktiv så kan vi alltid leva vidare med piller eller injektioner. ”Ta ett
piller” eller ”skär bort det onda”...
MEN! Epigenetiken påvisar att vi inte alls behöver vara styrda av
våra gener, utan att de kan påverkas av OSS. Redan år 1988 bevisade John
Cairns, en brittisk molekylär biolog, att vårt sätt att svara på vår omgivning
påverkar våra gener. Utan att här trassla in mig i något som jag knappt förstår
själv, så begränsar jag mig till att skriva att det handlade om hur en bakterie,
som saknade ett viktigt enzym, i laboratorieförhållanden uppvisade förändringar
i DNA. Plötsligt, simsalabim, hade bakterien i ny omgivning fått det
livsviktiga enzymet, som saknades.
Generna förändras beroende på vad som händer utanför våra celler. Och "utanför" betyder här också våra kroppar, där cellerna bor. Kemin i kroppen är beroende av hur vi tänker, hur vi känner, hur vi äter. Och hur vi tänker och känner om det vi äter!
Och det är just här vi kan överta styrförmågan över vår farkost (kroppen).
Ett exempel: Hur reagerar vi på negativitet i vår omgivning? Kan vi se att det sker utanför oss? Eller tillåter vi det att styra över oss? Om du t.ex. lämnar en våldsam äkta hälft, men ändå efter det fortsätter att återuppleva övergreppen i ditt sinne (fast de alltså i verkligheten inte längre finns), ja, då svarar kroppen på samma sätt som om du fortfarande levde kvar i ditt destruktiva förhållande. Vårt stressystem är triggat, cellerna drar ihop sig och cellkommunikationen förändras. Stresskemin är i gång. Och då klarar inte immunsystemet av att jobba lika bra. Vi blir mer mottagliga för sjukdomar.
Därför är det minst lika viktigt att jobba med sina tankemönster och sina sår som att äta rätt och motionera. Den mest förödande känslan för hälsan är rädsla. Vi kan äta hur hälsosamt och rätt som helst, men om vi fortfarande är rädda, så är det rädslan som styr vår kroppskemi.
Ensam kan det vara svårt att komma till rätta här. Då kan det vara till hjälp att tala med någon som är objektiv och som har insikt i det mänskliga psyket. Mindfulness har visat sig verksamt. Meditation likaså. Många får hjälp av yoga.
Ensam kan det vara svårt att komma till rätta här. Då kan det vara till hjälp att tala med någon som är objektiv och som har insikt i det mänskliga psyket. Mindfulness har visat sig verksamt. Meditation likaså. Många får hjälp av yoga.
Det finns metoder, som inte behöver vara så dyra.
Om din visa kropp kan bestämma sig för att vara programmerad för sjukdom, så kan den också bestämma sig för att vara programmerad för hälsa.
Melita
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar